fredag 31 augusti 2012

Fredagsfrågan

Just nu har jag det lite svårt att hitta några nya källor för mina fredagsfrågor, därför kommer jag ta en från cafe.se igen. Den här gången fick den Dennis Lyxzén. Och eftersom jag har blivit 42 så tycker jag kan jag svara på den här frågan:
Ingen 40 årskris?
Jag: Nej, jag hade ingen kris i 30 års åldern och så inte alls när jag fyllde 40. Jag kan tänka mig att det kan bli lite svårare att fylla 50. Men vi får se, det här att blir äldre har ju verkligen även sina fördelar, man blir mycket lugnare, man kännser sig bättre och fokusera på ett annat sätt, eller?

Såhär svarade Dennis Lyxzén:
Ingen 40-årskris?
– Jag har aldrig haft ett nio till fem-jobb. Ibland så får man normalitetsnoja: jag har ingen tjej, jag har inget uppstyrt liv, jag sover hur länge jag vill på dagarna och mitt jobb går ut på att jag ringer några polare och frågar om ”vi ska repa”. När ska jag växa upp? Vad fan håller jag på med? Men sen inser jag att det här är livet. hela intervjun



Vad säger ni, 30-årskris, 40 eller 50årskris? Eller ingen kris alls?

5 kommentarer:

Villa Frejas bokblogg sa...

Jag hade 30 årskris och gillar inte att fylla år längre. Att bli ett år äldre. Samtidigt håller jag på att reda ut vem jag är för mig själv så efter 30 har livet varit en härlig om än turbulent resa.
Kram.

Victoria - Elvira Spekulerar sa...

Ingen direkt 40-års kris, det är mera att man krisar lite nu och då över saker och ting, så det är inget åldersrelaterat.

Kram Victoria

CreandoPhoto sa...

Här är allt annat än kris sen jag fyllt 40. Jag tycker att det är skönt. Kraven minskar och jag tycker betydligt mer om mig själv idag, än för 20 år sen. Jag har också lättare att sätta gränser för mig själv och ta hand om mig. Kort sagt, 40 rules :)

Kramar

min tekopp sa...

Jag har inte haft någon direkt ålderkris och jag gillar faktiskt att fylla år, att bli äldre och att jag för varje år landar lite mer i mig själv och hittar vem jag är. Det är ju jäkligt skönt att inte vara tjugonågonting längre, utan faktiskt 34. Det enda som jag jag åldernoja för är att jag och min man kommer att bli ganska gamla förldrar när vi nu väl får vårt efterlängtade barn, men det är ju inget som vi har fått bestämma själva, det är det ödet och livet som har gjort....

Kram på dig

Anna sa...

Hej fina du!

Har haft lite strul med internet men nu är jag tillbaks igen!

Jag har precis fyllt 30år och tyckte det var hemskt! Det kändes som en livet plötsligt kom ikapp och att jag nu måste ta tag i att skaffa barn, gifta mig och allt annat innan det är försent!

Kramen!