Höstvindar

Höstvindar gör mig ambivalent, ibland känner jag mig melankolisk vid höstvindar, när jag ser hur den kalraserar alla träd, när den ger mig känslan att den vill med rasande fart, hämtar vintern. Ibland känner jag mig även otrygg, när den kan formera mörka molm på himlen, speciellt när jag är ensam hemma, eller när nån av familjen fattas här.

                                      

Men ibland  tycker jag att det inte finns någonting mysigare än att lyssna på en susande höstvind, att vara ute och känna friska luften, som gör mina örön kall och ibland och får tårana rinna.  Att sitta ute och lyssna hur löven prasslar och titta på  fallna löv som gör sin egen dans, som virvlar runt som tokiga fjärilar. När tvätten flyger upp som fanor, och torkar blixtsnabbt, underbara höstvindar.
Eller att vara inne och lyssna när vinden spelar musik med vårt tegeltak. När man kan ligga i sängen och lyssna på vindens melodi. Då känner jag mig så trygg och säker inomhus, och hemma på ett konstigt vis.

Idag pratar jag om mysiga höstvindar, för idag har jag hela familjen här och tvätten torkar. Idag lyssnar vi tillsammans på höstvindens melodi.

Önskar er en fin helg!