torsdag 23 maj 2013

Att ha en date med sig själv

Jag kommer inte ihåg vilket år det var, men jag kommer väl ihåg när jag satt med mina kompisar på en restaurang i Köln, där vi hade det kul och skrattade och filosoferade och diskuterade. På bordet lite på sidan satt en äldre kvinna och åt sin middag där helt ensam. Jag var fascinerad på henne. Hur hon kunde sitta där ensam i en lokal där det var fullt med ljud och liv. Jag iakttog henne, lugnt åt hon sin mat, drack ibland vatten och blicken gick lite rund, det var svårt att avgöra hur det kändes för henne. Och jag tänkte mest, men oj så tufft! Jag har inte glömt henne, och jag tyckte redan då att, att bli gammal är inget för tvättlappar.

 Jag har lätt att syssla ihop en historia om människor, det gjorde jag nästan alltid när jag åkte tunnelbana i Köln. Det har blivit lite som en lek. Att tänka ut sig en historia, vart människan ska åka eller vad den jobbar med, om den är ensamstående...jag tycker faktiskt att åka tunnelbana är allrabästa sättet att hitta figurer till en bok, även om jag inte har skrivit en bok än, men i mitt huvud finns några historier med figurer jag uppfann när jag satt i spårvagn.

Kvinnan i restaurangen hade samma effekt, jag undrade varför hon gick ut, och åt ensam på restaurang. Det fanns flera alternativ eftersom det var som sagt så himla svårt att avgöra hur hon mådde. Alternativ 1: Hon var en änka, hennes make dog för ett halvt år sedan, inga barn och hon klarade inte av ensamhet hemma, hon vill komma ut till folk och känner att hon fortfarande levde.... Alternativ 2:  Hennes man är dement/svår sjuk, hon sköter om honom och den dag har hon haft en avlastningsdag och hon får vara ledig spontant på eftermiddagen till kvällen.(Sånt finns i Tyskland), det var för spontant för hennes vänninor, så efter en liten ensam "shoppingtur" avrundar hon kvällen med middagen. Alternativ 3: Hon är jättedåligt att laga mat, har jobbat mycket innan pensionen och är van att äta ute.
Jag skulle ju egentligen har gått till henne och frågat henne, men det gjorde jag inte, jag var inte så mogen och   så skulle mina kompisar säkert ha tyckt att jag blev helt galen, men jag skulle ha gjort det. För som sagt hon fastnade i mitt huvudet.
Det som jag gör sedan dess, det är att jag utsätter mig själv i samma situation. Jag har inte gått och ätit nån middag, men jag har gått flera gånger och tagit nån fika helt ensam. Och jag erkänner att jag tycker att det är inte lätt, det går ju så bra att sätta sig på en utefik/café och beställa kaffe och fikabröd och ha med sig en tidning, bok eller tidskrift, men att bara sitter där helt utan någonting annat än bara sig själv, japp det upplever jag som svårt och jag tror inte att jag har klarat det heller,  mobilen kommer snabbt ur väskan och så börjar jag skriver sms eller så går jag på nätet. Att ha en dejt med mig själv verkar alltså vara svårt för mig.  Och det är därför jag beundrar den här kinnan ännu mer.

Vad tycker du? Har du provat det nångång, eller brukar du göra det regelbunden och helt normalt?

2 kommentarer:

Maria - Snickaregården sa...

Tycker att det är rätt skönt att ta en fika ensam ibland när jag är i stan. Att få sitta i lugn och ro med sina tankar och kolla på folket som rusar föri.
Kram Maria

Victoria - Elvira Spekulerar sa...

Jag tycker det är rätt skönt att sitta för mig själv ibland på luncher eller ute på ett fik. Fin historia om damen du funderar mycket på, det är roligt att fantisera om vilka människor är och hur deras liv ser ut.

Kram Victoria