Att ha bloggen på viloläge eller stänga ner?

Ja, så går tankarna här just nu,  eftersom det händer inte så mycket här och ju längre jag inte uppdatera bloggen desto mindre blir lusten att logga in.

Egentligen har ju jag någonting att skriva om till exempel mina rea-böcker,

påskpyssel, om min virkade patchwork-trasmatta, som snart är klart, om mina chiafrö experiment, mina planteringar, mina planer för trädgården...

Ni ser egentligen så finns det ämnen, men det känns på nåt vis att jag har kommit så långt bort från allt det här.

Jag vet att jag kommer sakna bloggen fruktansvärt när jag stänga ner den. 

Men på andra sidan vill jag inte känner mig "pressad" (obs. av mig själv!) att leverera ett inlägg helst varje dag, eller minst några under veckan. (Ni förstår vad jag menar?)

Så om nån har tips hur man kommer igång med bloggen igen, så tipsar gärna! 

Vi får se vad som händer här! 

Jag önskar er alla en fin måndag!

Familjterapeututbilding

Förra vecka började ju min familjterapeututbildning i Stockholm. Det har varit 2 väldigt intensiva spännande dagar. Vi har varit här och eftersom det var ett internat så kunde vi lära känna varandra mycket bättre. Mycket av min rädsla har försvunnit efter de här första dagarna och jag ser verkligen framemot nästa tillfälle om några veckor. Det känns väldigt roligt att läsa igen och få ny input.

Frågan som vi fick med oss, var vad förväntas av en familjterapeut?  Så jag tänkte ställa frågan även här!

Vad tror du skulle vara viktig för en familjterapeut? Vad skulle jag lära mig extra?

Bilden jag valde till temat, målade min yngsta dotter! Tyvärr har jag inte skrivit någonting på baksidan (typ år, och vem det ska vara, ni ser bara en del av bilden det finns några människor till på originalet) men jag har laminerat in det, för jag äskar hennes färgval.

Hon ritade först med en vanligt penna och sedan färgade hon bilden med vattenfärg. Ser ju lite akvarellaktig ut.

Hon kan ju inte ha varit så himla gammal, när man ser hur hon har ritat oss! Jag tycker att min man har blivit väldigt söt!

Två tips!

Jag är sämst på att dekorera tårtor, cupcakes... speciellt när dekorationen är smetig. Jag får aldrig till det som i bakböcker eller som andra gör (som tex. min dotter) jag har kämpat med spritspåsar och de där sprutorna som man kan köpa och alltid alltid har det hänt en katastrof som tex. att spritspåsen brast eller munstycken flög iväg eller allt kommer ut uppifrån och på sidan.Det är även supersvårt för mig att fylla en sånt spritspåse utan att kladda ner den totalt utifrån. Eller så kommer ingenting alls ur påsen och städningen av den där spruta/spritsgrejset har varit skit och kladdig och bäh. Kanske har jag inte talang, tålamod eller fel utrustning ? Kanske alltihopa? Mot en av felen gjorde jag någonting åt. Jag köpte efter flera flera moment den där Lékué spritsgrejen. Och?

Jag köpte den kanske i september 2014 men vågade inte använda den, eftersom jag trodde att jag skulle misslyckas igen. Men nu har jag gjort det och resultatet är för min del fantastiskt även om smeten blev som den blev, men inga större katastrofer! !!! Jag är supernöjd med köpet, eftersom den är enkel att fylla, enkelt att hantera och superenkelt att städa! Så 10 från 10 poäng för den här.  Så den kan jag verkligen rekommendera !

Mitt resultat blev så här: 

Så jag har någonting att jobba med. Men iaf smeten sitter ovanpå muffins och det är för det första huvudsaken. 

Och så kommer jag nu till andra tipset!

Igår gjorde jag dem här cupcakemuffins inom 3 min. perfekt när man inväntar besök, vill bjuda på någonting smaskig men har den totala tidsbristen!

Det låter väl som ett bra tips, eller?

Jag köpte blåbär "god-bitar" i affären,  samt färskost.

Florsocker och blåbärssylt fanns i skafferiet och blåbär i frysen.

Jag färgade 200g färskost med lite, lite blåbärssylt och tillsatt 8msk florsocker!

Rörde alltihopa ihop och sen alltihopa på dem köpta muffins.

Mmmmh superhimlagott och superhimlafort och enkelt.

Ska själv prova det med citronmuffins nångång.

Men igår behövde jag rosa. 

Smaskig, kladdig, rosa!

Lika aktuell som1967!

Ja, jag kör ett inlägg till ur boken kvinnans hälsa och harmoni

Den här gången handlar det om bröstcancer eller som de säger i boken bröstkräfta.

Gör du regelbunden en självundersökning?

Jag gör det, dock kanske inte direkt så som på bilden, jag ligger ju inte, jag gör det efter duschen, typ.

I boken står det så här:

I sina två händer och sin spegel har kvinnan själv det mest verkningsfulla vapen som man känner till i kampen mot bröstkräftan

Jag ska nog inte säga " vapen mot cancer" men iaf är det bästa sättet att upptäcka bröstcancer.

Det har hänt mycket sedan 1967.

Tack vare Cancerfonden som finanserar cancerforskning.

Man kan så enkelt stödja dem genom att köpa Ett rosa band 

Jag blev extra glad när jag såg en kille i en affär som hade bandet på sin skjorta 

och nu när de rosa band har blivit så snygga,kan man ju inte heller motstå,eller hur?

Stackarn

Så eländig han ser ut! 

Hela familjen lider med honom, han äter inte och vill inte ta en promenad, inte en banan som han brukar älska vill han ha. Som tur dricker han mycket och några godiser har han tagit. 

Sedan han har fått det där medlet mår han sämre, måste vara värsta giftet för att döda de där äckliga skabbdjur. Fy fy fy

Vi tvättar ren såret på halsen och det ser lite bättre ut, och han är så duktig. 

Imorgon har vi tid hos veterinärn.

Nej fy stackarn

Ett nytt försök att blogga mera

Det här med att blogga regelbunden fungerar inte direkt så som jag hade önskat mig :(  teila har nätproblem här och hela byn har varit utan internet och utan täckning alls. Det är  frustrerande och man blir irriterad när man hör att problemet (vad det nu är) kan finnas kvar en vecka till.

Men nu ska jag försöka göra ett inlägg med mitt nytt teknikpryl: en ipad. Den som var mitt födelsedagspresent av min make, jag hade även önskat mig en "ångdammsugare" som jag såg hos min bästis i Tyskland som tydligen är en teleshopgrej, men maken tycker inte om att ge bort "kärringpresenter", de ska jag köpa själv, säger han. Och jag är jättenöjd med min ipad. Dock behöver jag för att skriva inlägg ett tangentbord som jag också fick. <3

Så nu tar jag ett nytt försök och börjar skriva här igen. Dock blir det inte mer nu, för jag ska gå till ett möte om en liten stund, men vi hörs! (om telia vill)

När världen snurrar

Hej måndag! Jag är inte riktig återställt och att skriva på datorn är fortfarande lite tja vad ska jag säga irriterande för min balansorgan. Så det här blir väl ett kort inlägg.

Natten från lördag till söndag blev jag väckt av snurrade bilder. Först trodde jag att det halva glaset vin skulle ha varit orsaken till detta, men hallå ett halv glas vin kan inte göra så mycket att tom mina drömmar snurrar. Jag försökte lägga mig på andra sidan men då blev det bara värre.  Så jag låg där och mådde riktig illa av all snurrande. Kl. 08.00 så väckte jag då min man, jag hade ju haft tid att tänka och så kom jag ihåg att jag har haft det här en gång tidigare men bara 100x värre: kristallsjukan
Jag fick det efter att jag hade varit på tivolin i Tyskland och åkt en sån där bergochdalbana. Det kom då också på natten, men med en så kraft att jag inte kunde röra mig alls.
Men i lördags så gjorde jag inget speciellt, jag kämpade mot ogräs och njöt annars av det otroliga vädret.  Så varför lossnade min balanskristaller och samlades in någon av båggångerna? Inte studsade jag runt eller lyssnade på heavy metall,... så jag fattade inte

Som tur räddade min man mig genom att göra epley manöver (jag skulle aldrig göra det själv! Hur våga man? Det är ju så himla läskig att det är inte sant!) Kristallerna i vänster örat var det som spökade, jag fick tom en rejäl nystagmus (ögondarring) under övningen. Och sen försvann snurrande, men icke illamående, det satt kvar och så klart rädslan att det kan snurra igen.

Men idag så känns det mycket bättre och det är jag glad för mycket glad för så min måndagslista börjar med:

Jag är glad för att:

världen inte snurrar längre.

maken var så himla omsorgsfullt och räddade mig 

Illamående är nästan borta.

det har varit en fantastisk solig helg

jag rensade två rabatter och lite till

vi fikade i vår mysiga berså.

det kändes som sommar i helgen

det grönska är så otrolig grön just nu.

dottern har skrivit alla nationella prov nu. 

Översvämningar i byn

Nu skiner solen och vattnet går tllbaka, men oj vilket kaos. 

Här ser ni stora vägen och fria vägen som är i bakgrunden är vår uppfart! Helt sjukt! Vägen är fortfarande avspärrad och rasrisk finns.  Men som sagt nu skiner solen och vattnet försvinner så småningom!

På sista minuten, ett inlägg om en stol och flyttångest

På sista minuten blev en grön stol svart! Jag hatar "sista minuten"-press, men hamnar alltför ofta i såna situationer. Stolen ska följa med till Uppsala imorgon, till ett litet rum, där dottern ska bo från och med imorgon. Jag känner mig just nu som förlamad, mitt förstånd säger att så ska det vara, barn blir stor och flyttar ut, precis som jag själv gjorde, någonting i mig säger även att det här kommer bli så bra och så kul för henne. Mitt hjärta? jag vad säger det? Det är har stängt i sig, inget hittar jag där än. Sedan flera veckor befinner jag mig i det här tillståndet. Jag går på autopilot. Jag vill inte fatta vad det innebär när hon flyttar. Jag vill inte, så jag gör det inte! Hon är min dotter och är ALLTID min dotter, men jag äger henne inte. Jag älskar henne och kommer ALLTID att göra det. Medan jag skriver det får jag en klump i magen. Imorgon åker vi ner, det finns mycket att fixa innan dess, så jag sätter autopiloten på START igen....

Inlägget skulle egentligen bara handla om stolen, sorry, men det gick bara inte.

Sjukstuga

Först var det äldsta dottern som fick så himla ont i halsen..., sen yngsta och när jag jobbade natt så kände jag att lymfkörtlarna på halsen blev större. Sedan dess har jag ont i halsen, och sover jättedåligt, för varje gång jag ska själva gör det ont. Fy!
Nu dricker vi gemensamt te och hostar,och använder samma parfym (japansk mintolja,  försöker välja en bra film och ta det lugnt. 
Man måste ju göra det bästa ur situationen, eller hur?

Har du bra (anti)förkylningstips?

Jag undrar bara

När man är 40 och 40+ så blir man ju kallad varannat år till mammografi och det är ju jättebra det att man  kan hitta ev tidigt bröstcancer.
Idag har jag nu varit där för andra gången, så jag visste ju vad som skulle komma hända, jag -så naiv som jag är- hade inte tänkt innan hur det skulle gå till, tänkte det är ju BARA en röntgenundersökning, och kanske har jag haft i mina tankar att det kanske räcker med en bild som de tar vid någon lungrtg.
Men oj så chockad jag var att de klämde och drog i min bröst. Det är ju forfarande BARA en röntgenundersökning och det går ju så himla fort, MEN det som jag undrar är, vem har uppfunnit den rtg-apparat. Tror knappast att en kvinna var inkopplad i konstruktionen och tillverkningen, säkert kunde man hela apparaten göra lite mer kvinno/bröstvänligare.
Bilar har ju också blivit mycket bättre sedan biltillverkare har förstått att fråga en kvinnor vad de skulle önska sig i en bra bil.
Om det finns nu där ute en kvinnlig ingenör för rtg-apparater, kan man inte göra det lite mjukare det hela?
Det var det som jag undrar om detta och mycket mer som jag inte skriver här ;)

Galen fågel

Det är inte bara vi som älskar de nya fönstrarna.

Min dotter har nu blivit väckt i 3 nätter och nu har hon hängt tidningar framför fönsterna för att få sova. Talgoxen blir så "förtjust" (eller tvärtom) i sin spegelbild att han inte kan släppa fönstret. Stackarn. Han kryper nu tom under pappret. Vi tänkte pyssla ihop en katt och sätta vid fönstret, vi får se om det hjälper.

Har någon nån annan idé hur vi kan hjälpa den? Han lever nämligen just nu väldigt farligt, dottern är högst irriterad!

Jag behöver vitaminer

Januari tillhör inte till mina favoritmånader, jag har alltid tyckt att den går aldrig aldrig över. Och så är det så kallt och grått ute. Även om det blir ljusare och ljusare med varje dag, det måste man säga till sig själv som en mantra ;) Så är skillnaden för lite, den mysiga jultiden är utkastat, och så är det bara bä och kallt.. I helgen   sken solen, jag kände i hela kroppen hur jag kunde tanka vitamin D, hur bra jag mådde och kände även hur jag har saknat solen.
Efter alla julgudis känns det även så att min kropp skriker efter vitamin C. Jag kan inte få nog av apelsiner och clementiner. Och så vill jag rensa och städa bort här, men det fattas lite orken efter jobbet och i mörket.
Oj, vilket gnälligt inlägg!  Men hur tycker ni den här årstiden? Och hur får ni orken tillbaka?

Finns det nån som kan tipsa nåt?

bild: wikipedia

Min man och jag, vi ska ju dra till Jönköping på lördag för att se fina Melody Gardot. Jag undrar om det finns nån som kan tipsa en bra restaurang eller något annat som man MÅSTE nästan se när man är i Jönköping? Det skulle vara jättehärlig om jag kunde få några tips.

I all enkelhet ?

I år hade jag tänkt att göra en lätt variant av adventsljus. Vi klistrade bara siffror på tjocka vita ljus. Klart.
Siffrorna tryckte vi ur vaxplattor.

Vanligtvis använder vi plattorna bara för att fixa födelsedagsljuset. När någon här i familjen fyller år, så pyntar vi ett vanligt vitt ljus med året man fyller och lite till  ett hjärta, blommor....
Allihopa blir olika. Det har vi gjort sedan länge, när barn tyckte det var såååå långt tills de äntligen fyllde år, då satt vi oss ner  och pyntade ljuset tillsammans. Det har faktiskt blivit en tradition hos oss.

Men som sagt i år hade jag tänkt, att det ska vara bara sådär, men stor protest från barnen,vara det kan väl inte  allt? undrar de. Så hur ska jag pynta mer? Alltså omkring? Någon förslag?

Jag vill göra äppelringar

Jag vill göra äppelringar,de är så goda och nyttiga, men vårt äppelträd har- tror jag- gått i pension, för inte en enda äpple finns på träden, trots att det blommade! Ifjol hade vi ju redan en liten skörd med kanske 20 stycken. Men alltså nu är det verkligen så bedrövligt! Trädet ser inte skadat ut, har fina löv, men som sagt inga äpplen.

Vet nån om fruktträd gör så ibland, att de lägger in en paus? Eller strejkar de?

Vad ska jag göra?

Jag behöver er hjälp

bild: ttela.se

Hörni min dotter går nu tredje år på gymnasiet, det betyder att hon tar studenten nästa år! Och i natt drömde jag att jag gjorde henne total besviken för jag hade köpt en fel studentmössa. (Hon lugnade mig imorse och sa att man köper de via skolan) Men i Tyskland gör man sin Abitur och då sköter eleverna det flesta själva och det blir bara en "Abiball" . Så vi har inga mössa, blå/gula bänder???, skyltar, ?????????

Så hjälp mig att vi gör rätt! Jag har redan gjort mina misstak vid Lucia (fel band som tärna) och vid balen i 9an. Så den här gången vill jag inte missa någonting! Så hur gör man??

Vad måste jag fixa som mamma? 

Är livet ett lotterispel?

diepresse.com

Det undrar jag ibland och speciellt på såna dagar, där jag får höra att en god bekannt har plötsligt dött inte gammal inte, och utan särskilt anledning, eller som idag som jag får höra från min goda vän att hon har en tumör i hjärnan.... eller alla de andra människor som drabbas av olyckor och sorg och hinder. Varför dem?

Och jag då som är så lycklig lottad som har en familj vi är allihopa friska och har en bra ekonomi, lycklig lottad alltså, varför vi?
 Det sägs att vi alla har våran rucksäck att bära, ja förstås det har vi, men varför är den hos vissa så otrolig hemskt tungt? Och så kan jag då undra när är det min tur att dra en nit? Nu när vi bara haft tur?

Känner nån igen sådana tankar?

Genom dem och alla hemska öden som jag har sett, hört eller läst om blir jag med varje dag tacksamare för det jag har, det är därför jag skriver mina måndagslista, att påminner mig själv: DU ÄR LYCKLIG LOTTAD! Var tacksam.....

Sorry att det här var ett litet tungt inlägg i sommarvärmen, men ibland så...

Jag har trädgårds- alzheimer

Jag har länge grubblat över om jag verkligen ska visa följande bild, eftersom den är inte direkt representativ för mig och mitt trädgårdsliv just nu. Men om jag inte visar bilden så förstår ni sjukdomen inte. Så jag biter i sura äpplet och visar det här:

Det här är allså en tulpan som har kommit upp i min "Jag har varit nångång i livet en fin rabatt" men nu icke-rabatt på husets framsida. Ingen riktig välkomnad prydlig rabatt- nej jag vet -och jag ska verkligen göra någonting åt det. MEN, rabatten ligger i träda där, för vi skulle ju måla huset..... så min argumentation var ju, varför ska jag fixa till rabatten där om det kommer sedan en ställning och förstör allt igen.?(ja så var tanken)
Så jag gjorde ifjol ingenting med den, men vad ser jag då... det växer en gul tulpan i en icke-omhändertagen rabatt.
 Och det är bara JAG som sköter trädgården här. Så jag är SÄKER att jag inte har planterat den här stackarn och jag är även SÄKER att den inte fanns ifjol och i alla andra år innan!!! Så vem satt löken?????

Ett annat tecken på sjukdomen är att jag ser på ett annat ställe här i trädgården någonting växer som jag tycker det är jättespännande vad som kommer ut där, någonting som jag vet jag har planterat i fjol men jag  är absolut aningslös nu vad det var för någonting! (Jag trodde det var liljor jag hade planterat där men de ser inte riktig ut än som liljor....?????
På ett sätt är det ju jättespännande att ha trädgårdsalzheimer för man upplever ju saker en gång till på nytt, men på andra sidan känns det skrämmande läskigt. Så jag ska göra någonting åt det.

Har ni några förslag?? Är tacksam för all hjälp jag kan få!

Vem är jag?

Jag befinner mig just nu i en fas, som jag kanske kan beskriva som mode-förvirrad. Jag vet inte om det här är nu början av min personlig medelålderskris, jag vet faktiskt inte, men jag hittar just nu (och med det menar jag egentligen en längre period) inte någonting!!!
 Alltså inga riktiga plagg, som understryker min typ, och här har vi lite problemet: vad är min typ just nu? Jag känner att jag hamnar lite i kläm här. Jag har alltid varit den här sportiga tjejen, mer flippig än chic. Och det har funkat hittills ganska bra. Men nu kan jag inte riktig påstå att jag är den här sportiga tjejen (här stämmer nu inte längre det ena och inte det andra ;) ) Så jag skulle ju gärna bli mer, den jag är just nu. Har provat lite bohmesika kläder som jag älskar att se på andra och även kulturtantkläder. Men jag känner mig konstigt i dem. Just nu kör jag bara basics med jeans och enkla överdelar, ni vet. Och det känns så tråkigt!

Sedan saknar jag så otrolig mycket min bästa kompis som är min bästa personlig assistent, ni vet, en som säger sanningen på ett bra sätt. En som man kan lita på, en som säger när jag tvekar: du kommer ångra dig så jävla mycket om du inte köper det här nu. Hon kan även se när jag själv är missnöjd, allstå då avråder hon ju på ett så bra sätt. Inte som tex min man, som kan säga men det här ser ju fint ut!, (som han dessutom kan säga till ALLA kläder jag provar, och det ger ju mig känslan att hans mål med meningen är bara att komma så fort som möjligt ut ur affären.) Åh jag saknar henne verkligen jättemycket och inte bara för  våra roliga shoppingturer, nej det är hela hennes person jag saknar , och tyvärr är det nu andra år att vi inte har träffas.

Att handla med barn är ju inte heller en så bra alternativ, oftast har man ju då mer fokus på dem. Alltså försöker jag hittar någonting själv och det känns just nu riktig riktig svårt. För som sagt jag vet inte riktig vem jag är, modemässigt (säger man så?) och hur hittar jag mig där??

Mmh, det här blev ett konstigt inlägg. Men känner någon igen sig i det här? Hoppas verkligen det här går över!

Verkligen.