Ibland blir jag övermannad av mina känslor pga enkla vardagliga saker. Då blir jag alldeles varm om hjärtat och stannar och njuter av känslan.
Som till exempel häromdagen när jag hittade lappen från maken till våra barn. Och det är verkligen en vardaglig sak, vi (förälrdrar) skriver lappar till varandra och barn och de skriver oftast nån sms. Lapparna handlar oftast om vart vi är, när vi kommer hem, att alla djur är matade, vart maten finns eller inte... ni vet vardagliga informationer helt enkelt.
Och så läste jag den här som maken skrev och som slutade med puss + kram Pappa.
Och då kom den där fina känslan, maken och jag, fick ett namn till mamma och pappa.
Och i denna ögonblick då kändes det så häftig, i tjugo är har vi nu varit det och blir kallad de kanske sen 19 år . Och det är namn som vi inte vill bli av med.
Och att de kallar och ropar oss mamma och pappa istället för med vara egna riktiga namn och det är också vardaglig men samtidig häftig. Mammor och pappor spelar en viktig roll för oss alla. Och vi fick lycka är vara några till våra barn. Jag är tacksam och rörd. Och kanske patetiskt. ;)
Schönen Tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar