Marie har funderat på en sak...

...hur kommer det sig att vi flyttade hit till Sverige!
Ok..
Nu när jag tänker efter måste jag erkänna att vi har redan bott här i 7 år!!!! (Fruktansvärt, vad tiden går fort!, nu kan man inte längre acceptera mina språkliga fel)
Ok..
Min bror och sin fru flyttade hit 2000, (båda tyska). De gifte sig här i Sverige 2002 och deras bröllop blev anledningen för oss att åka på semester hit. Det var första gången vi har varit i Sverige och det blev en förälskelse på första blicken. Känner ni det igen? Ni åker utomlands och så är ni på ett ställe där det är vackert, ni är relaxed och allt är bara bra, och så vill man flytta dit?? Jag har den nästan jämnt. Och den där gången, så sa jag det igen: Ska vi inte flytta till Sverige?

I Köln känner man sig ganska europeisk, flygplatsen är 35min. ifrån staden och sedan är man varsom helst. Så vi har känt oss faktiskt mer europeiska än tyska.

Sveriges socialsystem gäller i Tyskland som en av dem bästa i världen och så var vi sjuknyfikna, hur det fungerar här i Sverige. (Både Michael och jag jobbar inom sjukvården.)
En granne av min bror fixade en träff på sjukhuset. Vi tänkte bara på att gå och kolla utan att någon känner sig störd, men när vi kom dit, så var det nästan som ett anställningsintervju!!

Efter semestern hade vi redan bestämt oss att flytta från storstaden till en mindre stad och så även bli större ifrån en trea till hus.  När vi var hemma igen, funderade Michael mycket på att hospitera på sjukhuset här i Sverige, han gjorde det samma höst. När han ringde då hem, hörde jag bara:Vi ska flytta hit, det är jättebra här.!
Då blev jag faktiskt nervös, eftersom jag är en ganska stor fegis egentligen, men.... vi kikade på mellandagarna på hus (vilka priser!!, vi tänkte, vi har inget att förlora, om vi inte trivs, så har vi en otrolig fin sommarstuga)  och på vädret, (skulle jag verkligen klara av mörkret och kylan??) Och sedan blev det en flytt från Tyskland till Sverige i sommer 2003. Michael hade redan kontraktet till jobbet, men jag som fegis, valde att stanna först hemma för att ge barnen en bra start i Sverige och lära mig språket i lugn och ro.....
..................................... så var det, Marie.