torsdag 10 november 2011

Så långt bort


Nu är det alltså torsdag, och jag har varit utan man i 4 dagar och så många nätter antar jag. Kombinationen av en tomsida på andra sänghälften och fullmånen är inte den bästa för mig att få sömn och vila, jag behöver.  Från söndag till måndag har jag sovit hyfsad bra i alla fall, men resten av nätterna har jag varit vaken länge och vridat mig i sängen hit och dit, och inte bara att jag har insomningsvårigheter, nej jag vaknar även så himla tidig och flera gånger under natten.  Nej, jag saknar honom. Även om jag ibland kan bli rasande av att jag har blivit väckt av hans snarkande underhållning under min sömn, så saknar jag honom nu ännu mer.

Ja, det här låter kanske fånigt,  när han hade flera jourer tidigare så har jag ju haft sängen för mig själv och det var ingen fara med det. Men det var lika svårt när han har varit tidigare borta över en längre tid. Då "tvingande" (ja kanske är ordet lite opassande kanske ska jag säga övertalade) jag mina barn att vi allihopa ska ha det mysigt i vår säng och de gick ju med på det (anledningen till detta var en skizofren tanke som slog mig under en sömnlös natt; att om nån tjuv/brottsling skulle komma medan vi sover..., men det här berättar jag inte det blir för långt och ni tror att jag är verkligen knäpp)

Men jag saknar han ju inte bara för att få sova. Jag saknar honom som min man, jag saknar när vi vaknar tillsammans att han varje morgon kramar mig först och önskar mig en god morgon. Jag saknar att han innan han lämnar huset, "pussar sina tjejer" och önskar oss en fin dag.
Jag saknar att han berömmer min mat varje dag, även om jag har gjort det med olust och med lite engagemang.
Jag saknar att stryka genom hans hår och hur han hälsar på Svante när han kommer hem efter jobbet.
Jag saknar hans humor, hans skämtar, jag saknar när vi "bollar" hit och dit våra skämtar att tåranar rinner och resten av familjen tycker vi är så pinsamma! Jag saknar att han ställer upp för oss, så mycket.

Jag saknar honom helt enkelt HÄR. Jag älskar just nu att prata med honom i telefon, för det gjorde vi innan vårt förhållande, vi pratade mycket i telefon, och jag skrattade mycket, som nu. Ja, han kan vara mycket tyst ibland och verkligen få-ordig, hans mejl kan vara fruktansvärt kort . men han kan prata i telefon långt i alla fall med mig och det gör mig glad.

Imorgon är det FREDAG, imorgon ska han komma, sent, men han ska komma, imorgon är första veckan över, av ett ½ år.  Imorgon får jag sova.

5 kommentarer:

Elvira Spekulerar sa...

Styrkekramar till dig i din saknad...

Marie sa...

Men så underbart du beskriver kärleken till honom!!!!
Jag tror det kan vara bra att vara ifrån varandra ibland, att man hinner sakna varann. I vardagen så trampar man på och tar den andre för givet, man vet att han/hon finns där.
Hur länge ska han pendla?
Hoppas du får en fin torsdag vännen!!
Kram♥

Husfrun sa...

Å vilken fin beskrivning av din kärlek till din man.
Kram.

creando sa...

Så fint skrivet. Jag blir varm av att läsa det. Det är så härligt att höra någon berätta, eller läsa någons beskrivning av den de älskar så kärleksfullt. Tyvärr kan ju jargongen bli en helt annan ibland och det gillar inte jag. Men det här - det gillar jag :)
Kramar Kicki

Fröken Grön sa...

Vilken underbar kärleksförklaring till din man, Ute!
Jag läser och blir riktigt rörd. Ska genast gå och pussa lite extra på min
egen gubbe.
Kram på dig!
/Anna-Karin