tisdag 20 augusti 2013

Min sommarprat 2013


Sommar i P1 är slut för i år, men varför inte gör en egen sommarprat på bloggen?  Kanske har du också lust att skriva din egen sommarprat , det kan handla om vad som helst. Jag skulle tycka att det skulle vara riktig riktig kul. Här kommer alltså min:

Jag tänker prata om en liten händelse i fjällen och speglingen. 



Maken och jag, vi gick ju Jämtlandstriangeln och det har varit verkligen fantastisk, förrutom en otrolig liten historia som jag bara beskrev såhär:

 Efter ytterligare 10km sökte vi en rastplats och den hittade vi vid en fin bäck. Och där kändes det att det var många som hade samma idé, efter att vi hade ställt upp tältet, så kom det ett äldre par och placerade sig precis brevid oss och hon sade högt vad jag tänkte: Herregud då  är man i fjällen och så kan man inte tälta ensam
men ja så var det och det här paret har varit helt otrolig dock efter 18 km på en dagstur, så kände jag mig himlanöjd.

Japp, så skrev jag och där har jag inte skrivit hela sanningen, jag kände mig himlanöjd med att ha gått 18km i sträck och att fjällen är så otrolig vacker. MEN det här paret (70+, vi kallar de Charlottte och Bengt) det retade mig så himla mycket! 
Det började redan med att hon, Charlotte ropade så högt att alla kunde höra det, vad jag hade tänkt: Herregud då är man i fjällen...., snack om speglingen: Var hon den 70+ Ute om några år??? 
Sedan började Charlotte klä av sig framför oss och bytte till en baddräkt (som hon egentligen inte behövde) för hon tog ju av den i bäcken ändå och började tvätta sig, efter en stund ropade hon efter Bengt. Som kom till slut och hjälpte henne med att tvätta hennes rympa (och senare tvärtom) och hon hojtade och fnissade och fröjdas högt över detta att man bara ville försvinna i ett hål. Hon retade mig så otrolig mycket. hela hon, hela hennes sätt. Och det utan att hon hade gjort mig någonting, eller?

Nej det har hon ju inte gjort, och nu kommer speglingen in i det hela. Hon har haft egenskaper som jag äger och som jag inte tycker om, plus att hon visade mig tydlig mina brister i det som jag har för lite. 
Och den fruktantsvärta sanningen är, jag har även i mig den här gnällkärringen, den som kan vara missnöjd med mycket och kan reta sig länge över saker! Jag kan svära precis som Charlotte gjorde (det var inte bara Herregud hon sa) och det är precis de egenskaper jag verkligen avskyr på mig, som jag gärna skulle bli av med. 

Och så hennes exhibitionistiska sätt! Hennes högljuda beteende och hennes inställning till nakenhet och hennes kropp. Där finns mina brister, jag tycker inte om, att vara naken framför andra, jag ser fortfarande mina brister på min kropp. Och vill helst gömma mig. 
Jag har diskuterat mina speglingar mycket med mina kompisar, och känner mig ganska medveten om dem. Men när man träffar en, så kan det vara som en chock! Och det kan ge mig mycket att tänka och att förändra. En början är att man vet varför man retas av en person, för att sedan kan lägga det på sidan och säger: "Helt otrolig att de med sina 70+ år överhuvudtaget fjällvandrar! Och sedan jobbar med sina egna brister....



Det var min sommarprat 2013, och förhoppningsvis blir det en nästa år, så om du har lust så häng på, alla sommarprat är olika men dock så intressant, det handlar om människor!

2 kommentarer:

OlgaA sa...

Hej frun :)

Det var modigt att se och erkänna dina brister, med hjälp av en annan person... Inte många kan det..

Jag skulle nog inte vara populär om jag sommarpratade :)

Ha en fin dag!

Jag återkommer, om jag får ;)

kram/Olg@

Craftstore.se sa...

Verkligen intressant! Ska försöka tänka lite mer så och rannsaka mig själv...
Fin blogg förresten, som jag trillade in på av en slump.
Charlotta