Jag har alltid sagt att jag är hemma där min familj är, och det håller jag fast vid, eftersom jag trivs bara bäst när jag har alla mina omkring mig. Och jag trivs otrolig i vårt hem, med våra djur och grejer, med granskapet och vackra naturen.MEN
...jag känner alltid en varm känsla av trygghet och glädje när jag ser Kölner domen. Köln kommer alltid vara i mitt hjärta och ger mig alltid en känsla att komma hem, trots att vi nu bor såååå långt ifrån. Jag är inte uppvuxen här, jag kommer från en liten by som ligger ungefär 9mil ifrån det. Men jag har levt där över 17 år, jag utbildade mig där, hittade där mina bästisar och min kärlek.
Jag gifte mig i Köln och fick där 2 underbara barn. Jag älskar kulturlivet och framförallt människorna i staden. Människor med stora varma hjärtan och bästa humor.
Under höstlovsvecka har vi varit där. Och jag njöt av alla människor, affärer, fd. favoritplatser och så hälsade vi på Kölns hjärta, Kölner Domen. Lite som en turist mellan alla japaner och lite som en återvändare. Det var kul, det var kul alltihopa att vara hos släkt och vänner och Köln.
Och nu är jag hemma igen, hemma i Sverige, där tuppen galar, och där det ligger snö på marken. Där Svante tittar förväntansfull på mig, och katten ligger på mitt knä och spinner.
Här är jag också mycket hemma och när jag ser vår infart då överkommer mig samma känslan av trygghet och glädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar