Det här med adventskalendern

Gammal bild (nej vi har inte öppnat redan kalendern)

Jag har redan köpt våra adventskalender som vi ska ha i år, och en ska skickas till Uppsala, där äldsta dottern bor nuförtiden, men hon måste så klart också få en, det är ju solklart.

I början av mitt att -vara -mamma-liv så var jag väldigt entusiastiskt och drömde om en selfmade kalender, där barnet står förtjust framför. Och när äldsta dottern blir typ tre år, så pysslade jag en väldigt fin kalender. Jag gjorde flera fina paket och köpte till varje dag olika små prylar och godis.

Första dagarna blev det precis sådär som jag hade föreställt mig, dottern var väldigt förtjust i de första paketen. Men sedan då började hon gnälla (nu när jag skriver det så inser jag att det var i hennes trotsålder så, det säger jag nu för att försvara henne, hon är inte alls en bortskämd skitunge även om jag då kunde tycker det) och tyckte att dagen före hade varit mycket finare saker och hon hade väl förväntat sig att allt skulle bli större, finare och bättre, men så var det tydligen inte i hennes ögon, och istället för glädjerop så hade vi på morgonen nästan största besvikelse på båda sidorna. Båda våra förväntningar blev inte uppfyllda.

Så då bestämde jag (ja, det vara bara jag som bestämde på den tiden angående adventskalender) att jag aldrig mer skulle göra en precis sådan paket- kalender.

Istället köpte jag till oss alla vanliga chokladkalender. Och åren sedan dess har varit så underbar mysiga. Fortfarande jämför vi formen av våra chokladbitar och jag får fortfarande hjälp att hitta rätt siffer/ dag.  Chokladen är ju inte den allra bästa (men med kaffe får man allt ner ;) ) men det är inte grejen, grejen är att vi har någonting gemensamt vid frukost, första gemensamma överraskningen. 

Och det är någonting som höjer vår julstämning. 

Några år körde vi samtidig en att-rita själv en krubba-adventskalender: Det tyckte alla här var en rolig bisak, som bara barnen körde. Jag målade med svaga färger på en stor plansch en bakgrund. Alltså himmel och jord. Sedan skrev jag på små lappar olika figurer: Från flera  får, till adventsstjärna, åsna, oxe, Jesus, Maria, Josef, Stallet. Herdekvinna, herdeman, en palm, kamel, ni vet 24 lappar. Som barnen sedan drog varanandag och målade varje dag en figur på planschen.

Vid julafton hade vi en jättefin personlig krubba! Som också nån år blev motiv för våra selfmade julkort.

Jag tycker inte att man måste vara speciellt troende för att göra det, jag tycker det tillhör kulturen och tillhör allmänbildning att man vet varför vi firar jul. Men det är min personlig inställning...

Jag fick en gång en dikt-adventskalender av en god vän. Hon hade hittat 24 fina dikter och skrivit ut dem på extrafin papper. Det var så himla fint för då tog jag mig tid, tände ljus och drack te medan jag läste... 

Nu kunde jag ju tänka mig göra en aktivitetskalender igen. Alltså en sån där man får nån lapp, där det står varje dag någonting roligt att göra på. Dock har jag här en flicka i tonåren här hemma som inte vill så särskilt mycket göra med oss.  Så kanske ska jag vänta tills vi (föräldrarna) har blivit mer poppis igen.

Hur gör ni? Och hur fungerar det hos er med fina självgjorda adventskalender?