torsdag 9 juni 2011

Källarbarn

På jobbet finns det ett stort barn, ett barn som äter jämnt glass, ett barn som står helt ensam i källaren och jag tycker verkligen synd om det, eftersom ingen bryr sig. Har faktiskt redan tänkt att  ta det hem, men vart ska jag med det? Och vilka känslor utlösar det här? Men får barn vara ensam befinner sig i källaren??

och naken är det!
och verkligen stor!
Men kanske ska jag först ta en snack med mamman, eller?


Jag ska lite googla efter henne, eftersom jag har aldrig hört talas om henne kanske är hon en lokal konstnär, vem vet?
När jag tar trappan, springer jag förbi barnet. Och min blick faller varje gång först på turkos/gröna glassen. Ibland blir jag glad när jag ser det och ibland tycker jag som igår synd om det, eftersom flera borde se skulpturen. (Därför lägger jag in den i min blogg, här får det synas!)

(alla bilder är hastigt tagen med mobilen, sorry)
Och jag ville så gärna veta lite mer, varför skapades det här barnet? Bara för att ha kul? Eller finns det en stor mening med det?
Men ändå jag tycker inte att barn ska vara i källaren, 
ALLA barn ska synas!

Här är det  redan sommar kl. 7.30, helt underbart! Idag har stora tjejen skolavslutningen och yngsta imorgon, så jag behöver nu ett nytt etikett:
SOMMAR 

3 kommentarer:

Elvira sa...

Vilket märkligt ställe att ställa skulpturen på och själva skulpturen känns lite märklig i sig, den också.

Ha det bra på skolavslutningarna!

Kram Elvira

carinasjolund sa...

Här har barnen haft skolavslutning i dag!
Lyckat väder kan man säga att vi hade eller har :)
Ha en fin dag!
Kramen vännen♥

VitaVardagen sa...

Det var sannerligen ett stort barn! Man borde inte äta glass sådär hela tiden. Tack för ditt jättefina inlägg hos mig, jag blev så glad!
Det är en himla mysig blogg du har, ska fortsätta kika runt här nu :)
Ha en härlig dag! Kram Johanna