Please don´t invite me...

to din Tupperware-party eller kläderparty eller inredningsparty.

Igår har jag varit på en mysig inredningsparty hos en arbetskompis. och jag kunde inte säga nej, när hon frågade mig om jag kunde komma.Hennes kompis skulle bli konsult och skulle träna lite med oss.
Ja, vad säger man! Jag har faktiskt svårt att tacka nej till det, och så tycker jag om kompisen.(kompis A)..
Jag skulle hämta upp en annan arbetskompis(kompis B) och så skulle vi åka tillsammans dit .Kl. 18.00 skulle det börja!
Kl. 17.15 hade jag på mig mina fulaste men mysigaste mysbyxor och var helt upptagen med fåtöljen. Kl. 17.30 ringde telefonen och kompis B undrade om vi inte hade bestämt oss åka 17.15.
S-K-I-T! det hade jag ju glömt bort totalt, och hatz - fatz sprang jag i mina kläder och 17.40 satt jag med kompis B i bilen. Jag kände mig lite sådär när man har försovit sig, sådär när man inte riktig hänger med. Så jag som körde och egentligen vet var kompis A bor, körde fel och efter ett mobilsamtal med kompis A körde jag ännu mer fel, tills vi då äntligen hamnade där 18.30???

Den nyblivande konsulten var tydligen riktig riktig nervös och läste högt raderna ur prospekten hur viktig det är för företaget att kunderna känner sig avslappnad och köpsamtalet ska ske i en trivsam miljö och hos kompis A är det verkligen trivsam, ska jag säga!!!!

Men som sagt jag hängde inte riktig med plus att jag har beslutångest (inte i den högsta graden) men i alla fall så att jag är typ den siste som ger upp sin beställning i restaurangen, jag behöver faktiskt lite tid för att bestämma mig. Och så satt vi där, med en jättenervös men gullig tjej som tränade sina texter och visade ljusstaken och soffkuddar och vi skulle hänga med i katalogen..., och så skulle vi sedan också så klart beställa.

Det är ju hela vitsen med det, och sedan skulle vi fika. Och så satt jag där med katalogen och tyckte om det här och det där och nej inte det där men det där..... ni förstår. De andra ville fika, och det ville också jag för kompis A bakar, att det är inte sant!! Och så  satt  jag där.....och till slut tog jag en ljuslykta (tror jag, för jag har inte kontrollerat beställnr. x2 ;)) som ska komma med posten. Det blir spännande att se sedan.

Sedan vid fikabordet var stämningen underbart vi skrattade och det var faktiskt en jättemysig miljö och roligt. Men innan kände jag mig lite pressad att bestämma mig fort och att köpa överhuvudtaget någonting. När kompis B och jag åkte hem frågade hon mig vad jag hade köpt för någonting, Äh, det får vi se sedan, jag hoppas att det blev den där ljuslyktan sa jag.då skrattade kompis B och sa Nä, men det här är inte din grej, Ute!