Jag är en Dufårgoogla-mamma och planen att bli bättre

Morfar Josef med lilla mig

Häromdagen tänkte jag på min morfar, det finns inte så många minnen av honom, eftersom han dog när jag var 3år. Men det som jag kommer väl ihåg är att han var en lång och senig man (alltså som 3åring tänkte jag såklart inte åh vilken stark och senig morfar jag har ;)) jag minns att jag satt mycket på hans knä och att han hade himla stora öron som jag fick dra på och som jag fick viska hemligheter i som bara morfar fick höra. Och att jag kände mig trygg och älskad där. Och att han doftade som bara gamla herrar doftar lite pipatobak och lite gamla herrar.

En doft av trygghet och kärlek.

För kärlek fanns det mycket i morfar. 

Och min bror (som är 5år äldre än mig) berättar om härliga minnen (som jag är verkligen avundsjuk på) hur det var att ta en promenad med morfar, bara de, för att köpa glass och för att få världen omkring sig förklarad!

Titta en smörblomma, eller en talgoxe (haha, mina exemplar visar var inlägget går ut på och hur dåliga kunskaper jag har)

Allstå de där kunskaperna som mor-/farföräldrar har (lärde tyvärr inte känna mina farföräldrar) det är någonting helt underbart. 

Och jag tror att barn uppskattar mycket den där egentid de har med dem.

Och de lyssnar och lär sig saker utan att veta.

...

Nu är det inte dags för mig att bli mormor, men

det som jag redan kan säga det är att jag tyvärr inte är en sån

allvetare mormor, jag kommer bli en 

Dufårgoogla- mormor för jag känner att jag redan är en 

dufårgoogla-mamma.

Och det känns både och, allstå lite hemskt och lite bra.

På ett sätt så känns det ju lite oromantiskt och tråkig att jag inte kan visa mer än en talgoxe och en maskros. (Ok kanske överdriver jag lite här, men typ, ni förstår)

På andra sidan lär man sig ju mest när man själv kollar upp det, eller?

(Dåligt försvar??)

Men nu har jag en plan, en plan som ska öka mina kunskaper och det bästa med det är att jag har min dotter med mig som fotograf.

Vi ska göra en digital herbarium, där vi ska fota en blomma och sedan bestämma 

Och så ska vi fota fåglar och kryp också.

Och även ger de ett namn på svenska, tyska latin och såvidare.

För att göra någonting kul tillsammans och för att jobbar lite med mina brister.

Tänk om jag kan säga mer än Åh vilken fin blomma!

Det är nämligen verkligen så att jag bara kan några blommorsnamn på svenska men verkligen bara

några, och de har jag lärt mig tack vara bloggandet.

Jag flinar fortfarande när jag tänker på att jag trodde att pallkragar var en sort blomma som prästkrage! Haha tack vare Fröken Grön fick jag reda på vad det var. 

Så snart så dyker det upp några blommor, kryp och så här.

Kanske finns det nånannan här i blogglandia som också har nytta av det!

Och så hoppas jag att ni rättar mig om jag lägger ut något helt tokig.

Så vi får se hur det går med detta i framtiden!

Men laddat är jag!

PS: Och kristallerna är på plats igen, ingen yrsel och inget illamående längre. Puhh.