Det här med promenader

Jag är i ärlighetsnamn en lat människa, hade jag ingen anledning att gå ut nästan varje dag, så skulle jag nog inte göra det, med undantag på sommaren, då vill jag nästan inte gå in. Men på hösten/vintern /vår så har jag det nog lite svårt att motivera mig. När jag då har kommit ut, så kan jag ju bara konstatera hur nyttig och givande det har varit, att ha ökat pulsen, och vilat ögonen i det gröna/ gula/vita.  Men innan..., kanske känner ni igen det, det här: näämen nu regnar det, fy vad det blåser, brrr -15, ska man verkligen gå ut? Det börjar redan bli mörkt.....
Men jag måste gå ut några dagar i veckan iaf, eftersom Svante behöver sin utlopp och sina promenader. Sen brukar man ju säga, det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder...och oftast håller jag med, och med mina knallgula dr. martens är det i det här vädret faktiskt roligt att gå ut.

Oftast går maken på morgonen/kvällen, men eftermiddagsturen hänger mest på dottern och mig, det beror på vem som kommer först hem. Och har jag en ledig dag så är det ju självklart att jag går. Dock vill dottern oftast har sin "hund"-tid själv för att koppla av. Kul!

Det som gör mina promenader ännu roligare är att vi (Svante och jag) har oftast sällskap av katterna. Ibland följer båda två med, ibland bara en. (oftast är det Puma som hänger med)

Alla bilder är tagen med mobilkameran så där mistar vi kvaliteten, men det här var förra vecka, katterna är över ett år gammal och följer fortfarande med. 

Det blir så idyllisk när vi som ett litet flock går genom skogen. Och jag blir extra motiverad och extra glad av det. Det är också så himla roligt att se deras personligheter under promenaden.
Svante är typ gammel farbror och bryr sig inte så hemskt mycket längre om "småfolk" dock har han sin favorit och det är Nike, han blir slickad och de leker med varandra, däremot tycker han att en svart katt är lite läskig så han är lite tillbakadragen när Puma vill gosa ;)

Och så har vi gått nu i nästan ett år tillsammans. När katterna hör att vi är på gång, så kommer de springande och håller sig första metern på avstånd för att sedan anfalla oss. ;)
Puma har blivit en riktig tuffing, hon utforskar skogen ibland på egenhand och kommer sedan snabbt tillbaka för att inte tappa anslutningen. Detta gör Nike galen, det är han som går med tjock svans hela tiden jätttenära Svante och jamar hela tiden tills alla är tillsammans igen.

Det ser faktiskt lite roligt ut när vi är ute och en av mina grannar han skakar bara med huvudet när han ser oss. Första gången när han såg oss undrade, varför jag vill att katterna följde med, men det har de ju gjort av sig själva. Det blir spännande att få se hur länge de kommer hålla på så här.
För våra "gamkatter" gör det ju inte längre.

Men än så länge njuter jag. Det gör faktiskt hela promenaden till en utflykt.

Typ.